Ett fundamentalt skifte

Fotbollen har om möjligt fått ett nytt skifte i fotbollshierarkins topp den här veckan. Den nationen heter Tyskland och anledningen till detta skifte stavas Champions League. Aktörerna som ligger till grund för denna balansrubbning är fotbollslagen Bayern München och Dortmund.

Ett fundamentalt skifte

Båda två visade i veckan upp något som inte kan anses vara annat än ett fullkomligt fungerande botemedel mot 2000-talets stora åkomma inom fotbollen – possession strategy. Fritt översatt på fotbollsspråk blir det ”bollhållande-strategi”. Denna strategi bygger i grund och botten på att laget kontrollerar matchens händelseflöde genom att behålla bollen inom laget, spela riskminimerat och göra så under bestämda tidsperioder under en match. Denna strategi ger offensiva, men framför allt defensiva fördelar. Offensivt genom att motståndarna tröttas ut då de tvingas jaga boll, samt genom att motståndarna lätt stressas till beslut. Defensivt ger strategin fördelar genom att motståndarlaget inte tillåts ha bollen och därmed får möjlighet att avsluta mot mål.

Denna strategi infördes framför allt av Arsenal i Premier League under början av 2000-talet och utvecklades sedan till fullo av FC Barcelona när Messi tog över taktpinnen från Ronaldinho. Strategin spred sig sedan till fler klubbar, varav en av dessa snabbt blev Barcelonas ligakonkurrent Real Madrid (som dock inte följer strategin lika slaviskt som Barcelona).

Länge var denna strategi ordentligt vägvinnande (och är den fortfarande trots allt), då få lag kunde matcha den taktiskt. Dock har tidens gång gett flera lag tillfälle och möjlighet att prova sig fram för att hitta en fungerande metod och egen strategi för att hantera den. Två av dessa lag, Bayern München och Dortmund, visade i tisdags och onsdags att en sådan strategi existerar och att den är färdig att användas och appliceras på riktigt. Med segersiffror som 4-0 och 4-1 gav de ordentligt svar på tal, samtidigt som de ställde en helt ny fråga till Spaniens två stora giganter. Hur försvarar man sig mot ett lag vars egen filosofi är att försvara sig till en omställning?

Barcelona och Real Madrids kommande försök till svar på denna fråga gör enligt mig att returerna i semifinalen av årets Champions League utan tvekan bör anses som två av de mest spännande matcherna de senaste 10 åren!

***
Från fotboll till hockey och den största hockeyligan av dem alla – NHL (ja den är fortfarande störst trots den ryska ligans försök). Under helgen som gick avgjordes det vilka lag som ska spela Stanley Cup-slutspel och vilka lag som får ta tidig semester. För vissa lag innebar helgen en fråga genom en match skulle avgöra deras öde och ett av dessa var svensklaget Detroit Red Wings.

Ur svenska VM-ögon sett hade det varit väldigt trevligt om just Detroit hade varit ett av de lagen som hamnade på fel sida om strecket, med tanke på vilka tillskott som då skulle kunnat berika Tre kronors trupp. Nu blev det dock inte så utan Detroit tog sig vidare genom ett föredömligt spel av bland annat Henrik Zetterberg.
Tre kronor, som just nu håller på att ladda upp för fullt inför VM som börjar i veckan, hade verkligen mått gått av lite Kronwall och Zetterberg och därmed lite positiva nyheter då den svenska truppen redan innan har drabbats av vissa avbräck i form av återbud från spelare. Jag är övertygad om att det fanns en och annan i ledarstaben för Sverige som grät en liten tår i smyg när Detroit tog den sista chansen att gå vidare och kanske gjorde dem det med all rätt?

Sveriges chanser att vinna VM blir ju inte direkt större utan våra största spelare?

Veckans bästa och veckans sämsta

Veckans bästa den här säsongen kommer inte från Champions League och fotbollens stora scen, utan istället från ishockeyns värld. Att få se Peter Forsberg åka skridskor igen var en underbar syn, trots att han endast gjorde det i en plojmatch mot ett kändislag med ”Arga-Snickarn” som en av de främsta motståndarna. Peter Forsberg och ishockey är så värmande för sportsjälen att man inte annat än kan lyfta på hatten varje gång dessa båda begrepp blir till kombination i verkliga livet.
För er som undrar vad för slags event jag talar om, var det OS-laget från 94 som mötte ett kändislag a´la 2000-talet. Matchen slutade för övrigt 5-5./

Veckans sämsta i sportvärlden utgår från ett etiskt-moraliskt perspektiv och strålkastarljuset riktas mot en person, en fotbollsspelare i Engelska Premier League. Spelaren i fråga heter Robin van Persie och spelar numera för ligamästarna Manchester United. Han var tidigare både lagkapten, härförare och skyttekung för Arsenal. Under söndagens match mellan just Arsenal och United, blev det så oerhört uppenbart hur Van Persie verkligen inte har någon skam eller känsla av lojalitet i kroppen. Att byta lag till ärkerivalen, trots att man är lagkapten och omåttligt älskad av sina fans är förståeligt ur vissa perspektiv men aldrig ur andra.
Idag led jag tillsammans med samtliga Arsenalsupportrar som tvingades se sin förra stjärna skjuta drömmarna om spel i CL nästa år fortsatt in i tät dimma då han dunkade in en straff mitt framför sin gamla hemmaklack. Usch och tvi skrek fotbollshjärtat då!
Sportsligt förstår jag van Persies byte av klubb, men etiskt-moraliskt gör jag det inte. RVP är veckans botten.