Månadens krönika: sport I maj

Många sportsliga event gick av stapeln i maj. Flera ligor gick in i sina sista skälvande spelomgångar, matcher avgjordes, finaler spelades och öden förseglades. Av allt det som hände tänkte jag belysa några utvalda händelser och därmed åter föra fram de i ljuset, om än för ett litet ögonblick.

Månadens krönika: sport I maj

Allt sportsligt är som bekant inte positivt eller rättvist. Den sanningen fick verkligen många fotbollssupportrar uppleva en dag i maj då AIK fotboll’s målvakt Ivan Turina hastigt gick bort i sömnen. En hel stad stod i sorg och både fotbollsklubbar och supportrar från olika platser runt om i världen tog bokstavligt talat varandra i famn och gav stöd och tröst åt varandra. Om fotboll och pokaler enar ett lag, har fotboll och död förmågan att ena ett folk.

Om det var tragik i luften den 3:e maj då Turina lämnade oss, var det desto gladare miner och positivare tankegångar i svensk fotboll några veckor senare, när IFK Göteborg stod som segrare i Svenska cupen. Segern kom efter att man besegrade Djurgården i en tät match som blev tvungen att avgöras på straffar. Slutresultatet skrevs till seger för Göteborg med 4-2 och stor matchvinnare blev Pontus Farnerud. Matchen var den första svenska cupfinal som spelades på Sveriges nya nationalarena Friends Arena.

Från en cupseger i fotboll till en annan då maj månad även innehöll en av fotbollens allra största matcher – finalen i Champions League. Även det här året innehöll finalen det tyska storlaget Bayern Munchen. Motståndarna kom även de från Tyskland och representerades av Dortmund. Att två tyska lag skulle göra om den finaste av klubbpokaler i fotbollens värld hade få tippat på förhand. Att en final i Champions League skulle innehålla två tyska lag och spelas i London, på Wembley, ja det vet jag inte ens om de mest skeptisk-ironiska fotbollssupportrarna från England kunnat tro? Att två tyska lag skulle göra upp på engelsk mark fick naturligtvis stora rubriker i media.
Inte minst från de engelska tabloiderna som naturligtvis dammande av några gamla krigsrubriker och skrev om de på lämpligaste sätt. En av dessa får man väl ändå sägas vara ganska fyndig och resulterade i, fritt översatt; ”Tyskland gör vad man inte klarade under 2:a världskriget – invaderar London!”. Finalen i sig hade nästan allt som en bra fotbollsmatch ska ha. Täta dueller, mål från båda lagen och ett fartfyllt spel matchen igenom. Att det sedan skulle vara en gammal syndabock som fick stå för avgörandet gjorde matchen komplett. Vem spelaren var? Arjen Robben naturligtvis! Spelaren som året innan var med och sumpade bort segern till Chelsea. Inför nästa år återstår nu att se om Dortmund kan ta sig lika långt igen då man förmodligen tappar två eller tre av sina bästa spelare.

Maj månad innehöll förutom höjdpunkter från fotbollens värld, även storslagna scener från andra idrotter. En av dessa idrotter är handbollen, som i Sverige fick ordentligt med medial uppmärksamhet ett par veckor i maj. Flest rubriker fick nog Sävehof’s damer som lyckades med bedriften att ta sitt femte raka SM-guld (man har varit i final de senaste åtta åren!). Man lyckades med bedriften efter att ha besegrat Lugi i en mycket tät och spännande final. Finalens stora spelare blev Ida Odén och Jenny Alm, som gjorde nio, respektive åtta mål vardera.

Från svensk handboll går vi sedan raskt vidare till svensk ishockey och den prestigefyllda utmärkelsen ”Guldpucken”. Utmärkelsen belönar årets bästa svenska hockeyspelare och priset arrangeras i samarbete med kvällstidningen Expressen. Efter omröstning och stor spänning gick priset till Jimmie Ericsson, som till vardags är kapten och spelar för Elitserieklubben Skellefteå. I och med utmärkelsen kan nu Ericsson sälla sig till ett gediget sällskap som tidigare har fått utmärkelsen, eller vad sägs exempelvis om spelare som; Mikael Renberg, Sedin-bröderna, Peter Forsberg och Håkan Loob.

För att runda av denna krönika, kastar vi åter igen lite välförtjänt ljus över det svenska hockeylandslaget Tre Kronor, som lyckades med den historiska bedriften att vinna ett VM-guld på hemmaplan!

Turneringen såg länge ut att bli en mörk upplevelse för det svenska laget. Powerplay-spelet fungerade inte över huvud taget och det svenska anfallsspelet över lag presterade undermåligt. De två första matcherna visade tydligt att Sverige saknade ledargestalter och spelare som var vana att vinna och lyfta sitt lag psykologiskt.
Det som kunde bli en turnering full av besvikelse, skulle dock visa sig bli till det omvända sedan Tre Kronor mitt under turneringen fick ett välbehövligt tillskott av två av världens bästa hockeyspelare – Daniel och Henrik Sedin. De båda bröderna lyfte det svenska spelet till en ny nivå och som genom ett trollslag förvandlades det svenska laget till en slagkraftig maskin med marginalerna på sin sida.
Ett svenskt VM-guld i ishockey blev en riktigt bra och fin avslutning på den sportsligt, händelserika månaden maj. Vad mer kan man väl begära än ett guld till efterrätt?