Mer än bara fotboll

När verkligheten kommer ikapp sportens värld, står den bistra grå sanningen i dager. Sport i alla dess former är egentligen bara lek, men i ett annat format. Somliga säger att fotbollen har unik sammansvetsande kraft som i sig själv klarar av att spränga barriärer, överbrygga konflikter och få människor att mobilisera kraft mot ett gemensamt mål. Nog går dessa argument att ta till sig som sanningar efter den gångna veckan.

Mer än bara fotboll

Den uppslutning av klubbar, supportergrupper och människor som tillsammans har agerat för att hedra minnet av AIK Fotbolls avlidna målvakt Ivan Turina, har verkligen varit en manifestation för fotbollens helande kraft. Klubbåsikter läggs åt sidan, gamla konflikter läggs på is och människor som i vanliga fall inte pratar med varandra, säger plötsligt hej och nickar vänskapligt i tunnelbanan.

Under veckans matcher har flera olika hyllningar till Turina, AIK Fotboll och Turinas nära och kära ägt rum. Tyst minut, gemensamma applåder och minnesstunder har arrangerats och det publika stödet har varit enormt.

Vi som har minnet i behåll och kan återkalla tiden då spanska mittfältaren Antonio Puerta dog av en hjärtattack under en fotbollsmatch för sin klubb Sevilla, minns då hur de spanska ligaklubbarna och supportrarna omedelbart skiftade från sportstligt fokus till verklighetsfokus. Precis samma sak inträffar just nu i Sverige, vilket är minst sagt imponerande.
Utan att på något sätt glorifiera tragedi, eller förringa den orättvisa som skipats när en pappa eller vän tas ifrån det jordeliga livet, vill jag lyfta fram hur mörkare händelser ibland behövs för att människor ska kunna uppskatta de positiva stunderna i livet. När det gäller verklighet och den sportsliga världen borde kanske alla oss sportälskare oftare ställa frågor till oss själva. Är sport viktigt egentligen? Är det sunt att känna hat och ilska mot något som egentligen är tänkt att vara underhållning?

***
Trots att sporten fick sig en rejäl påminnelse om den bistra verkligheten den gångna veckan, fanns det likväl positva händelser att glädjas åt. Vi har exempelvis fått två finalklara lag i fotbollens finaste klubbturneringar; Champions League och Europa League. Finalen i den förstmämnda kommer att spelas i London, England men representeras av två lag från Tyskland! Lagen i fråga är Dortmund och FC Bayern Munchen och båda tog sig hedersvärt vidare från sina matcher. Naturligtvis var de engelska tidningstabloiderna framme direkt med rubriker med antydan från 2:a världskriget och tysk invasion av England – naturligtvis.

I Europa League heter 2013 års lag till final; Chelsea och Benfica. Londonlaget tog sig vidare efter att ha vunnit komfortabelt mot FC Basel och Benfica tog sig vidare efter att ha slagit ut turkiska Fenerbahce efter två högst dramatiska matcher. Nu väntar två fina toppmatcher som avslutning på fotbollssäsongen (Allsvenskan undantaget naturligtvis) 2012/2013. Finalen i Europa League spelas onsdagen den 15:e maj och finalen i Champions League spelas lördagen den 25:e maj.

***
Avslutningsvis bjöd sportveckan på en riktigt traditionsenlig händelse då Hockey-VM gjorde sitt årliga intåg! Sverige spelade som första match mot Schweiz, men lyckades inte vinna trots ett någorlunda okej spel. Truppen känns balanserad och kedjorna ser relativt samspelta ut, trots att vissa av spelarna kom in i truppen med kort varsel. Förhoppningsvis får vi se en final i Globen med Sverige som det ena laget!

Veckans bästa och veckans sämsta

Veckans bästa blir utan tvekan det massiva stöd som genererats till minnet av fotbollsspelaren Ivan Turina. Bara timmar efter att tragedin nådde media sammanfattade AIK’s värsta rivalklubbar, Hammarby och Djurgården varsitt brev där man förkunnade sitt stöd och sitt engagemang i den mörka stunden. Man uppmanade även sina egna fans att göra detsamma och för en tid lägga meningsskiljaktigheter och klubbtillhörighet åt sidan. Breven publicerade man på sina respektive hemsidor. Stockholmsklubbarnas agerande är helt klart rörande och värmande i själen!

Veckans sämsta är denna vecka något av en ironi och den är hämtad från den Engelska fotbollen och det styrande organet FA. Det som upprör mig är hur man hanterat incidenten med Luis Suarez efter att han bitit en annan spelare. Suarez fick snabbt information om att han skulle få en avstängningsdom, samt att han skulle bli straffad av den egna klubben i form av löneavdrag. Därutöver kom det sedan flera varningar av Suarez personliga sponsorer. Allt detta var inte mer än rätt och konsekvenserna var precis i linje med vad en handling av den sort han utförde ska få.
Vad som då känns ruttet i hela den här soppan är att FA valde att sätta ett 10 matcher långt avstäningsstraff på Suarez. 10 matcher innebär resten av säsongen, samt inledningen på nästa. 10 matcher är dessutom ohyggligt långt i förhållande till den skada han åstadkom, samt i relation till vad andra spelare har fått för grövre fysiska förseelser. Domen är inget annat än en skam för hela det Engelska fotbollsväsendet och kvalar ohotat in som veckans sämsta – usch!